Från pyramid till helig cykel

 Att växla om från hierarkisk till organisk helhet.

Den i ögonenfallande grundformen som upprepar sig från enkla biologiska snäckor till anläggningen av galaxer är spiraler och cirklar eller sfärer. Ur detta har allt annat utvecklats, uppstått. De kristalina och platonska grundformerna, kuberna,tetrorna pyramiderna etc har alla sitt ursprung i sfäriska relationer eller skapas i cirkelrelaterade sammanhang. Ytterst ett förhållande mellan två cirklar, sfärer som genomskär varandras mittpunkt och bekräftar en gemensam rymd, den s.k. Vesica pisces.Om vi istället för en enda sten kastar i två stycken intill varandra uppstår en växande energisamverkan och skapas ett vågmöster av vesica pisces variationer mot oändligheten. Vi tänker oss oftast vågrörelsen som en kontinuerlig rörelse med en given riktning skapad av vinden. Vad vi glömmer eller bortser från är att vågen är ett lokalt stående fenomen av cirkelrörelser och som fortplantar sig i den riktning som kraften verkar. När kraften kommer från en kastad sten uppstår en inre vortex som successivt fortplantar sig, genererar fler och fler vortex cirklar med allt större diameter och med successivt avtagande höjd tills kraften ebbar ut och ytan blir lugn och spegelblank.

Vesica Pisces

Det vi ser hända när vi betraktar vattenytan på en sjö eller havet uppenbarar något av energins inneboende väsen eller natur. Kanske det är just därför vi så gärna försjunker i kontemplation inför de levande vattnen.

Vad jag menar och vill påstå är att grundförutsättningarna för alltihopa kan hänföras mera till jämlika relationer än till hierarkisk logik. Den gamla tron utgår ifrån en Gud som härskar uppifrån och neråt.

Den nya tron som håller på att växa till sig ser Gud som härskar inifrån och utåt. Då faller det hierarkiska till förmån för det holistiska.

Alla vet vi vad en cykel är och hur den kan se ut. Principiellt är alla delarna lika viktiga för att helheten cykel skall kunna sättas ihop och fungera som just cykel.

Om vi kan känna igen en övergripande universell sanning i dessa grundläggande förutsättningar för en cykel, då borde vi enkelt kunna växla över från den hierarkiska världsordningen och världsbilden till en Holistisk Organisk.

Suveränitet Kärlek och Ansvar

De innersta förutsättningarna för mänsklighetens framtid.

Protesterna och demonstrationerna som håller på runt om i världen just nu är berättigade. Jag tror att vi alla vill ha en bättre värld där människor inte behöver svälta eller bli slavar under förtryck och orättvisor. Utvecklingen går väldigt fort och vår verklighet förändras också i snabb takt. Det finns mycket att glädjas över i det men det finns också mycket allvarliga skäl till oro. Revolutionära förändringar har skett förut och de har misslyckats och fallit tillbaka på samma grundläggande system som varit revolutionens motiv att undanröja. Slagorden jämlikhet frihet och broderskap slutade i en bloddrypande kidnappning av både folk och idéer och gav upphov till en ny lika krävande maktelit som den som hade röjts undan.

Nu är läget annorlunda och missnöjet likaså. Förändringar som behövs är motiverade av att om vi inte gör något nu så förstör vi vår planet och hela naturen och dör själva ut som en följd av dåligt ledarskap och bristande förmåga att ta ansvar. Det handlar inte bara om frihet och rättvisa utan om vår överlevnad. Det är själva existensen som ligger i vågskålen. Förändras eller dö! 

I denna kontext är vi alla jämlikt ansvariga för oss själva och hela planeten.

Mänsklighetens ödesfråga är baserad på vad vi tror att vi är. Det är avgörande för hur vi kan ta ansvar för oss själva och svara upp mot det snabbt ökande trycket att anpassa oss mot verkligheten med meningsfulla förändringar av och i oss själva. Eftersom jag är västerlänning med kristen värdegrund är det meningsfullt att se över vad den betyder för min tro.

I vår bibel sägs det redan i början att var och en av oss är skapade till Guds avbild att råda över skapelsen i vilken vi lever. Det räcker redan ganska långt som referens till ursprunglig sanning. Den säger alltså att var och en av oss är suverän precis som Gud är det, faktiskt som en spegelbild och att vi skall råda över vår skapelse dvs. leva av den och vara ansvariga för den liksom för oss själva. Eftersom vi vet att informationen är evig och ingenting i verklig mening försvinner så blir föreställningen att vi kommer att få svara upp för hur vi lyckats leva med oss själva på en domedag inte så otroligt. Vi kommer att få stå till svars eftersom vi är personligen ansvariga för hela våra liv. Det kanske kan kännas lite obekvämt eller obehagligt att behöva vara ansvarig och dessutom direkt gentemot den Högste.

Vårt sätt och vår rätt att förvalta vår natur enligt vår Kristna värdegrund, står i direkt förbindelse med att råda, vara personligen ansvarig för. Det är en kärnpunkt i tron och som senare kommer med den kristna inflytelsen och påbudet att älska sin nästa så som sig själv. Kärleken kopplas till den ursprungliga maningen om ansvar och makt över naturen. Så den kristna grunden kan som jag förstår det, kondenseras till den avgörande treenigheten: Suveränitet, Kärlek och Ansvar och gäller för varje människoperson som har skapats från begynnelsen tills i våra dagar. Varför är detta så viktigt! Jo därför att det utgör en underförstådd referens till alla överenskommelser och kontrakt som vi skapar tillsammans i människogemenskapen. Det är den underliggande universella lagen för våra liv och vår gemenskap. Det är en ordning som ger upphov till alla andra ordningar. Om detta är vad vi verkligen tror så följer att vi måste ändra på ganska mycket. I själva verket på hela vårt sätt att förhålla oss och värdera verkligheten. Vad vi än tar oss för så kan vi och får vi inte kränka grundprinciperna. Eller hur?

Vad och hur vi tror är alltså avgörande för hur vi utövar eller inte utövar vårt ledarskap inom oss själva och emellan oss i allt som vi företar oss.

I religiös mening har vi tolkat det så att gud står över oss och vi står över naturen. Det kan vara en aning förhastat. Att vi är guds avbild innebär att gudomligheten samtidigt är närvarande inom oss i vårt inre och eftersom hela skapelsen är Guds verk har vi skäl att tro att gudomligheten innebor i hela verkligheten, allt som ingår i den och som även överskrider den, bortom vår föreställningsförmåga.

Budskap från galaxen

Budskap från våra Galaktiska vänner

Jag har under senaste året lyssnat av många timmar kanaliserade budskap från ett tiotal medier som representerar utomjordisk högre intelligens. När jag drar samman essensen ur materialet så framträder några huvudpunkter. Vi befinner oss i ett skede av allt snabbare utveckling. Tiden verkar bli tätare. Vi står inför och upplever redan omvälvande förändringar på vår planet och inom oss själva. 2012 representerar en tidsram för processens kulmen. Det talas om ett uppstigande till en ny medvetandenivå. Detta är på samma gång väldigt lovande och oroande.

Det finns ingen annan tillflykt än att gå inåt och etablera och utveckla relationen med den själsliga närvaron, personlighetens eviga kärna och ursprung. Från den egna inre sanningen blir vi istånd att veta vem vi är och vart vi skall orientera oss framöver. Även vår planet befinner sig i detta förlopp av rening eller förnyelse och kommer att ställa oss inför ett mått av dramatiska händelser.

Vi befinner oss under ett tilltagande utvecklingstryck. Det innebär att existensen står inför ultimatum. Vi måste följa med och förändras. Det finns ingen annan väg.

Tiden blir allt dyrbarare och det gäller att arbeta målmedvetet med sig själv så att det egna inre växandet harmonierar med den totala helheten, själens äkta gudsmedvetande.

Det är angeläget att ta till sig de verktyg som olika traditioner förmedlar och som passar ens personlighet och som främjar den inre utvecklingen. Det kan vara smärtsamt och skrämmande att möta sin personlighets dolda spöken och bortglömda sorger. Ljuset i tunneln som leder till frihet och förnyelse är kärleksfullt och lovar en strålande ny framtid.

Livet blir oanat mycket större efter den fullbordade förändringen.

Ju mera vi kan frigöra oss från inre negativitet, smärta och rädsla, ju mera underlättas förloppet i sin helhet och i bästa fall utan extrem och våldsam dramatik.

Den enda verklighet vi är direkt ansvariga för är också den enda verklighet som vi känner till, nämligen den som vi själva skapar inom oss.

När vi förvandlas och förändras blir också verkligheten ny.

Den stående maningen är att söka själens och hjärtats sanningar och praktisera dem.

Det direkta och fysiska ingripandet av högre makt är förbundet vid vår personliga utveckling. Andligt stöd, inspiration och ingivelser utlovas däremot rikligt och villkorslöst för alla som i sitt inre ber om denna hjälp och vägledning.

Budskapen förmedlas genom mediala personer med skilda ursprung och bakgrunder och har en samstämmighet som ökar trovärdigheten. Det som kommer till uttryck verkar vara äkta i universell mening. Sedan är det upp till oss själva hur vi väljer att tro eller inte.

Vad vi kan vara helt säkra på är att verkligheten fortsätter långt bortom vårt förstånd och att vårt förstånd kan växa i mötet med det som vi ännu inte förstår.

För dem som vill botanisera mera kan följande länkar vara en början: Komurosan och Kryon

Är det jobbigt nu?

Mulla Nasrudin frågade sin församling om de ville nå den högsta saligheten utan omsvep, direkt och utan ansträngning. Ja mulla svarade alla unisont det vill vi!

Det gör jag också, svarade mulla Nasrudin.

Det är uppenbart att vi behöver komma underfund om att vi själva har det avgörande ansvaret för hur vi skapar vår verklighet. Vi har ett arbete att göra med oss själva.

Låt oss kliva ut ur vårt tvångsmässiga agerande och reagerande i det inre och emellan oss. Vi behöver utveckla ett neutralt perspektiv på tillvaron och oss själva som inte dömer och fördömer, utan även låter oss och vår tillvaro vara som den är. Det handlar om den aspekten av mig själv som bara är ett vittne och som inte fokuserar på att bedöma, värdera, förstå och göra någonting av informationen som flödar genom verkligheten. I andliga traditioner kallas den här utvecklade egenskapen för ”Det tysta vittnet”. Det är bara när det tysta vittnet inom oss har etablerat sig som vi börjar uppfatta oss själva och kan uppleva det sanna inom oss, hur och vad vi tänker och känner.

Det gäller att vara väldigt uppmärksam och uppleva allt så distinkt som möjligt och låta sensationerna i det yttre och det inre stå för sig själva ungefär som en sifferkombination eller talserier. Det som händer har sin egen information oavsett om vi gör något med den eller inte. Verkligheten är verklig i sig självt och organiserar sig själv på ett harmoniskt sätt oavsett om den bekräftas av mina moraliska kommentarer eller inte. Det är som att sitta och betrakta vattnet i en flod. Floden har sin egen harmoni med landskapet och naturen. Precis som vi så är den naturen.

Att erövra denna neutrala självupplevelse utgör en av hörnstenarna i andligt växande och förnyelse. Den gör att jag kan bli en mästare i att vara medveten och att jag kan välja förhållningssätt. Den ger mig en kontinuerlig frihet att bestämma mig för saker och bli självmedveten, sann mot mig själv.

Jag börjar med att säga ja till hela mig själv och hela verkligheten så som allting är just nu. Jag pausar från de normala värderingarna och säger Ja till tillvaron som den är. Så fort någonting tar fart i mitt inre och gör anspråk på exklusiva reaktioner och handlingar av mig, säger jag: Nej, nu är det paustid, allt får vara som det är.

Sedan kan jag öva mig att flytta min inre utgångspunkt, det ställe inom mig som jag upplever från.  Jag försöker flytta från huvudet ner till hjärtat och försöker vara hjärtlig och kontinuerlig i min uppmärksamhet. Nu tänker jag att den högsta och viktigaste utgångspunkten är kärleksfull kraft, den kraft som har skapat mig och som bor i hjärtat i mig.

 Så tänker jag att kärlekens väsen är frihet. Faktum är att både kärlek och frihet är en del av min ursprungliga kraft. Det neutrala och tysta vittnet i mitt inre verkar från denna ursprungliga kraft med passionerad uppmärksamhet. Det finns där som hjärta, som sol, som natur och det är evigt bortom alla anspråk.

Den skapande kärleken är den eviga källan i mitt inre

Den är utgångspunkten som förnyar och utvecklar

Som driver stegen mot harmoni

Verkligheten

Protestens Harmoni

Det finns bara en verklighet men många perspektiv och dimensioner, ett ljus men många färger.

Allting är förbundet vid den gemensamma helheten. Vår verklighet är också denna värld som vi deltar i och har ärvt att ta hand om. Även när vi i avskildhet och privat brottas med våra inre höga och låga drivkrafter och försöker ge plats för våra själar att få komma till uttryck i våra liv, är vi en del av världen och deltar i utvecklingen av den.  Världen är en viktig angelägenhet och vi skapar den efter vår avbild och våra behov.

Just nu pågår något väldigt stort i vår värld och det kan uppfattas som kanske mindre harmoniskt än vi skulle vilja att det vore. I många arabstater har befolkningarna fått nog av förtryck och myndighetsöversitteri och börjat protestera i sådan omfattning att makthavarna måste anpassa sig efter befolkningen i stället för det omvända. Nu har den arabiska våren och sommaren börjat etablera sig i USA där folk på allvar tröttnat på att vara offer för penning eliten och dennas fullständigt skrupelfria form av kapitalism. Tusentals människor har flyttat in på gatorna runt Wall Street och demonstrationer uppstår spontant i många storstäder.

Ibland är det mera harmoniskt att ta strid än att underkasta sig, i synnerhet när det kan göras utan fysiska kränkningar och övervåld. Det kan t.o.m. vara en aspekt av andligt förverkligande att vi utvecklar mod och tillit i tillräcklig grad för stå upp mot och förhindra kränkande maktmissbruk av enskilda personer eller bolag eller regeringar. Människorna i USA som nu demonstrerar och de är av alla de slag och åldrar, befinner sig i ett större andligt förverkligande och i ett genombrott för förnyelse.

Jag påstår detta därför att så mycket glädje och frihet och skapande fortlöpande sker i en fantastisk spontan sammanhållning och gemenskap. Väldigt många är genuint lyckliga för första gången på länge och känner att det finns hopp om en bättre värld.

Den levande anden låter sig aldrig besegras eller tvingas till underkastelse under någon längre tid. Den stora verkligheten tillåter det inte eftersom det inte harmonierar. Harmonierar gör framför allt det som skapas från hjärtat både när vi demonstrerar och bråkar och när vi mediterar och praktiserar våra former av andlighet.

Må välsignelserna hopa sig över alla dem som vill göra världen bättre

Se förändringarna som gör sig verkliga med tillåtande kärlek på följande länk:

Detta händer just nu och kan stödjas

Vart tog ljuset vägen?

I begynnelsen var kärleken!

När mamma blåste ut ljuset blev det plötsligt mörkt i rummet och barnet frågade spontant: Vart tog det vägen?

Vem kan svara på sådant? Vad är det i vår natur som kommer oss att fråga?

Det kan vara tryggare att undvika frågor att avstå konfrontationer med det okända, att inte forska i det. Å andra sidan om vi frågar och utforskar kanske vi kan utveckla ett vetande som gör det möjligt att kontrollera eller undvika vissa aspekter av verkligheten som skrämmer oss. Ju mera vi lär oss ju större blir våra livsmöjligheter. Rädslan är en viktig faktor men nyfikenheten är också betydande. Störst av allt är kärleken sägs det och det är förmodligen sant eftersom den är inblandad i den ursprungliga orsaken till att vi har kommit till den här världen över huvud taget. Vi är här och vad gör vi så med den sanningen?

Vi kan låtsas att vi inte är här men i längden håller det inte. Det blir en ytlig lögn och tråkar snart ut oss om vi insisterar.

Vi har en inneboende ursprunglig kärlek som driver oss att delta och att utforska världen och verkligheten och som gör oss nyfikna och öppna. Samtidigt finns det rädsla som driver oss mot kontroll och slutenhet. Vi gömmer oss och utvecklar maktspel, blir manipulerande och exclusiva i våra anspråk.

Vart tog ljuset vägen?

När det okända knackar på vågar vi då öppna dörren?

Verkligheten är större än vi tror.

Läkande siffror?

Läkande siffror?

Sedan jag börjat sätta mig in i och praktisera koncentrationsövningar med siffror på geometriska grundformer mest kuber och sfärer enligt det ryska konceptet utvecklat av Grigori Grabovoi  m.fl. Har jag upplevt påtagliga effekter i tillräcklig grad för att vara mycket motiverad att fortsätta. Beställde ännu en bok med titeln ”Restoration of the human organism through concentration on numbers”. I boken som är en diger förteckning av diagnoser och sjukdomar, det mesta som människor kan tänkas drabbade av ledsagas av sifferkombinationer definierade för varje slag av lidande. Grabovoi avsäger sig tydligt alla anspråk på att siffrorna faktiskt botar sjukdomar men att de har en påtaglig profylaktisk och allmänt lindrande verkan och därmed en hjälp i erövringen av bättre hälsa och livskvalitet. Han hänför till att den andliga kontexten är avgörande för behållningen av övningarna.

Hur effekterna utvecklas beror på vår förmåga att omsätta konceptet i praktiken. Här har vi skiftande förutsättningar inte minst vad gäller förmågan att fokusera mer eller mindre kraftfullt och att definiera syften med exakthet och energi. Det vi förmår lägga in i övningarna avgör självklart utfallet. Enligt vad jag har förstått är det brukligt att arbeta i en grupp för att åstadkomma mera kraftfulla effekter.

Hur kan det vara meningsfullt att fokusera på siffror för att åstadkomma positiva förändringar eller tillväxt av medvetande och livskvalitet?

Tal och talserier är i sig själva helt neutrala. De utgör universella värden som står för sig själva. De utgör sina egna bestämmelser och strukturer som kommer till uttryck för former och frekvenser. Siffrorna står för en potential som är strukturell, energi och formrelaterad.

De är känslomässigt värdeneutrala men samtidigt väldigt precisa. Det innebär att meditationen som inleds med fokus på en talserie snabbt leder till ett inre tillstånd av neutralitet, en basal inre frid om man så vill. Man kan koppla av samtidigt som medvetandet sysslar med uppgiften att hålla siffror på kuber eller i sfärer etc. Här läggs redan en grund, skapas ett nytt utrymme i medvetandet för olika kreativa processer med olika syften som är meningsfulla för den praktiserande människan.

Talserierna kommer mig personligen att direkt associera till Phi. Som vi kanske minns får vi Phi genom att dividera sfärens(cirkelns) omkrets med diametern. Oavsett hur stor eller liten cirkeln är får man talet Phi. Phi är en formel med den magin att den alstrar en oändligt differentierad talserie in i evigheten, 3, oändliga variationer på 1-9. Här av följer att man kan finna talserier som motsvarar varje definierad aspekt eller form av verkligheten inklusive biologiska och mänskliga organ. Oavsett vad vi tror så finns matematiken inneboende i vår verklighet och blir allt tydligare ju djupare in i naturen vi förmår se.

Ett annat sätt att se det är, att siffrorna fungerar som verklighetens esperanto, universalspråket som gör fraktalerna kompatibla med varandra och helheten, det universella gränssnittet som gör att allting kommunicerar med allting.