De innersta
förutsättningarna för mänsklighetens framtid.
Protesterna och demonstrationerna som håller på runt om i
världen just nu är berättigade. Jag tror att vi alla vill ha en bättre värld
där människor inte behöver svälta eller bli slavar under förtryck och
orättvisor. Utvecklingen går väldigt fort och vår verklighet förändras också i
snabb takt. Det finns mycket att glädjas över i det men det finns också mycket
allvarliga skäl till oro. Revolutionära förändringar har skett förut och de har
misslyckats och fallit tillbaka på samma grundläggande system som varit revolutionens
motiv att undanröja. Slagorden jämlikhet frihet och broderskap slutade i en
bloddrypande kidnappning av både folk och idéer och gav upphov till en ny lika
krävande maktelit som den som hade röjts undan.
Nu är läget annorlunda och missnöjet likaså. Förändringar
som behövs är motiverade av att om vi inte gör något nu så förstör vi vår
planet och hela naturen och dör själva ut som en följd av dåligt ledarskap och
bristande förmåga att ta ansvar. Det handlar inte bara om frihet och rättvisa
utan om vår överlevnad. Det är själva existensen som ligger i vågskålen.
Förändras eller dö!
I denna kontext är vi alla jämlikt
ansvariga för oss själva och hela planeten.
Mänsklighetens ödesfråga är baserad på vad vi tror att vi
är. Det är avgörande för hur vi kan ta ansvar för oss själva och svara upp mot
det snabbt ökande trycket att anpassa oss mot verkligheten med meningsfulla
förändringar av och i oss själva. Eftersom jag är västerlänning med kristen
värdegrund är det meningsfullt att se över vad den betyder för min tro.
I vår bibel sägs det redan i början att var och en av oss är
skapade till Guds avbild att råda över skapelsen i vilken vi lever. Det räcker
redan ganska långt som referens till ursprunglig sanning. Den säger alltså att
var och en av oss är suverän precis som Gud är det, faktiskt som en spegelbild
och att vi skall råda över vår skapelse dvs. leva av den och vara ansvariga för
den liksom för oss själva. Eftersom vi vet att informationen är evig och
ingenting i verklig mening försvinner så blir föreställningen att vi kommer att
få svara upp för hur vi lyckats leva med oss själva på en domedag inte så
otroligt. Vi kommer att få stå till svars eftersom vi är personligen ansvariga för hela våra liv. Det kanske kan kännas
lite obekvämt eller obehagligt att behöva vara ansvarig och dessutom direkt
gentemot den Högste.
Vårt sätt och vår rätt att förvalta vår natur enligt vår
Kristna värdegrund, står i direkt förbindelse med att råda, vara personligen
ansvarig för. Det är en kärnpunkt i tron och som senare kommer med den kristna
inflytelsen och påbudet att älska sin nästa så som sig själv. Kärleken kopplas
till den ursprungliga maningen om ansvar och makt över naturen. Så den kristna
grunden kan som jag förstår det, kondenseras till den avgörande treenigheten: Suveränitet, Kärlek och Ansvar
och gäller för varje människoperson som har skapats från begynnelsen tills i
våra dagar. Varför är detta så viktigt! Jo därför att det utgör en
underförstådd referens till alla överenskommelser och kontrakt som vi skapar
tillsammans i människogemenskapen. Det är den underliggande universella lagen
för våra liv och vår gemenskap. Det är en ordning som ger upphov till alla
andra ordningar. Om detta är vad vi verkligen tror så följer att vi måste ändra
på ganska mycket. I själva verket på hela vårt sätt att förhålla oss och
värdera verkligheten. Vad vi än tar oss för så kan vi och får vi inte kränka
grundprinciperna. Eller hur?
Vad och hur vi tror är alltså avgörande för hur vi utövar
eller inte utövar vårt ledarskap inom oss själva och emellan oss i allt som vi
företar oss.
I religiös mening har vi tolkat det så att gud står över oss
och vi står över naturen. Det kan vara en aning förhastat. Att vi är guds
avbild innebär att gudomligheten samtidigt är närvarande inom oss i vårt inre
och eftersom hela skapelsen är Guds verk har vi skäl att tro att gudomligheten
innebor i hela verkligheten, allt som ingår i den och som även överskrider den,
bortom vår föreställningsförmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar