Är det jobbigt nu?

Mulla Nasrudin frågade sin församling om de ville nå den högsta saligheten utan omsvep, direkt och utan ansträngning. Ja mulla svarade alla unisont det vill vi!

Det gör jag också, svarade mulla Nasrudin.

Det är uppenbart att vi behöver komma underfund om att vi själva har det avgörande ansvaret för hur vi skapar vår verklighet. Vi har ett arbete att göra med oss själva.

Låt oss kliva ut ur vårt tvångsmässiga agerande och reagerande i det inre och emellan oss. Vi behöver utveckla ett neutralt perspektiv på tillvaron och oss själva som inte dömer och fördömer, utan även låter oss och vår tillvaro vara som den är. Det handlar om den aspekten av mig själv som bara är ett vittne och som inte fokuserar på att bedöma, värdera, förstå och göra någonting av informationen som flödar genom verkligheten. I andliga traditioner kallas den här utvecklade egenskapen för ”Det tysta vittnet”. Det är bara när det tysta vittnet inom oss har etablerat sig som vi börjar uppfatta oss själva och kan uppleva det sanna inom oss, hur och vad vi tänker och känner.

Det gäller att vara väldigt uppmärksam och uppleva allt så distinkt som möjligt och låta sensationerna i det yttre och det inre stå för sig själva ungefär som en sifferkombination eller talserier. Det som händer har sin egen information oavsett om vi gör något med den eller inte. Verkligheten är verklig i sig självt och organiserar sig själv på ett harmoniskt sätt oavsett om den bekräftas av mina moraliska kommentarer eller inte. Det är som att sitta och betrakta vattnet i en flod. Floden har sin egen harmoni med landskapet och naturen. Precis som vi så är den naturen.

Att erövra denna neutrala självupplevelse utgör en av hörnstenarna i andligt växande och förnyelse. Den gör att jag kan bli en mästare i att vara medveten och att jag kan välja förhållningssätt. Den ger mig en kontinuerlig frihet att bestämma mig för saker och bli självmedveten, sann mot mig själv.

Jag börjar med att säga ja till hela mig själv och hela verkligheten så som allting är just nu. Jag pausar från de normala värderingarna och säger Ja till tillvaron som den är. Så fort någonting tar fart i mitt inre och gör anspråk på exklusiva reaktioner och handlingar av mig, säger jag: Nej, nu är det paustid, allt får vara som det är.

Sedan kan jag öva mig att flytta min inre utgångspunkt, det ställe inom mig som jag upplever från.  Jag försöker flytta från huvudet ner till hjärtat och försöker vara hjärtlig och kontinuerlig i min uppmärksamhet. Nu tänker jag att den högsta och viktigaste utgångspunkten är kärleksfull kraft, den kraft som har skapat mig och som bor i hjärtat i mig.

 Så tänker jag att kärlekens väsen är frihet. Faktum är att både kärlek och frihet är en del av min ursprungliga kraft. Det neutrala och tysta vittnet i mitt inre verkar från denna ursprungliga kraft med passionerad uppmärksamhet. Det finns där som hjärta, som sol, som natur och det är evigt bortom alla anspråk.

Den skapande kärleken är den eviga källan i mitt inre

Den är utgångspunkten som förnyar och utvecklar

Som driver stegen mot harmoni