Vart tog ljuset vägen?

I begynnelsen var kärleken!

När mamma blåste ut ljuset blev det plötsligt mörkt i rummet och barnet frågade spontant: Vart tog det vägen?

Vem kan svara på sådant? Vad är det i vår natur som kommer oss att fråga?

Det kan vara tryggare att undvika frågor att avstå konfrontationer med det okända, att inte forska i det. Å andra sidan om vi frågar och utforskar kanske vi kan utveckla ett vetande som gör det möjligt att kontrollera eller undvika vissa aspekter av verkligheten som skrämmer oss. Ju mera vi lär oss ju större blir våra livsmöjligheter. Rädslan är en viktig faktor men nyfikenheten är också betydande. Störst av allt är kärleken sägs det och det är förmodligen sant eftersom den är inblandad i den ursprungliga orsaken till att vi har kommit till den här världen över huvud taget. Vi är här och vad gör vi så med den sanningen?

Vi kan låtsas att vi inte är här men i längden håller det inte. Det blir en ytlig lögn och tråkar snart ut oss om vi insisterar.

Vi har en inneboende ursprunglig kärlek som driver oss att delta och att utforska världen och verkligheten och som gör oss nyfikna och öppna. Samtidigt finns det rädsla som driver oss mot kontroll och slutenhet. Vi gömmer oss och utvecklar maktspel, blir manipulerande och exclusiva i våra anspråk.

Vart tog ljuset vägen?

När det okända knackar på vågar vi då öppna dörren?

Verkligheten är större än vi tror.